Referat från 4septemberrörelsens möte med Gabriel Wikström

Rapport om mötet med Gabriel Wikström den 2 december 2016 på Socialdepartementet : Så har vi fyra representanter från 4 sept nätverket, Charlotta Dickman, Päivi Vilkkavaara, Kerstin Brandelius och Håkan Hedman träffat Gabriel Wikström.

Det var ett bra möte med en öppen dialog. Vi lyckades bra med att förmedla patienters, anhörigas, personalens och medborgarnas oro och frustration över situationen inom vården idag. Vi tog upp flera patientexempel och Håkan Hedman, Ordf Njurförbundet, betonade hans och många patienters oro ang den fragmentiseringen av patienten som han upplevt i vården de senaste 20 åren. Denna fragmentisering oroar också Gabriel.

Päivi tog upp personalens besvärliga situation och hur skattemedel slösas på t ex stafettsystemet. Vi påpekade att landstingen agerar helt fel då de vägrar höja lönen för bl.a. ssk och anställer stafetter i stället till en betydligt högre kostnad än en fast anställd. Vi ser också kommande brist på undersköterskor. Gabriel höll med och talade om vikten av kompetens på rätt plats dvs att professionerna ska jobba med det de är utbildade för och inte med alla kringuppgifter som administration och patientservice.

Lotta var mycket tydlig med att när det gäller hur man organiserar arbetet nära patienten/på golvet måste personalen göras delaktig och inte beslutas av någon uppifrån. Gabriel höll helt med om detta.

Ang personalfrågorna fick vi, inte oväntat, svaret att det är AG, SKL och landstingen som är ansvarig och inte regeringen. Vi beskrev vår frustration över detta och Håkan kompletterade med patienters oro för att det inte finns tillräckligt med personal.

Ang fragmentisering av patienten vill Gabriel se ett ökat samarbete mellan stat och landsting. Han vill se en förbättrad och riktad primärvård till äldre, de som har det absolut största vårdbehovet. Han lyfte fram Norrtäljemodellen som ett gott exempel. Där samarbetar Norrtälje kommunen och Stockholms läns landsting genom att bilda en gemensam nämnd och ett vårdbolag där man har patientens behov i fokus. Detta för att inte patienten ska bollas mellan äldrevård och akutvård. Det andra exemplet är ett projekt i Lidköping med mobila team och fast läkarkontakt. Flera propositioner kommer att läggas fram nästa år i syfte att styra mot en strukturering av vården efter Stiernstedts utredning. Den utredningen pratar mycket om utökad primärvård vilket både VF, K och LF är positiva till.

Kerstin informerade om den stora oron och frustrationen som finns hos medborgarna i norra Sverige kring den centralisering som pågår, där landstingspolitiker lägger ned just den akuta, nära bassjukvården. Hon visade på en karta de långa avstånd som är mellan akutsjukhusen och hur stor påfrestning det är, inte minst för gamla, sjuka patienter. Patienter avstår t o m nödvändiga behandlingar och vård för att de inte orkar med de långa resorna. Gabriel är medveten om detta och i Stiernstedts utredning finns med att det akuta uppdraget måste vara nära medborgarna. Mer tveksamt vad han tänker försöker göra åt det. Dessutom ligger de besluten på landstingsnivå.

Vi ställde frågan om riktade medel som regeringen delar ut till landstingen och hur regeringen följer upp hur dessa används. T ex att regeringen satsat 140 miljoner på förlossnings- och kvinnovård och att trots detta tar Västernorrlands läns landsting beslut om att stänga Sollefteå

BB/Kvinnoklink. Vi förklarade hur förfärligt det är att gravida kvinnor i förlossningsarbete ska tvingas åka 12-25 mil på farliga vägar. Gabriel såg klart besvärad ut eftersom han är väl medveten om att det är S och MP i Västernorrland som gör denna BB-nedläggning.

Ojämlikheten i vården togs upp och att patienter med privata försäkringar går förbi andra i kön i skattefinansierad vård. Gabriel delar uppfattningen om att vård ska ges på lika villkor. Han berättade att här pågår ett arbete med standardiserade vårdförlopp där man fastställer hur olika diagnoser skall hanteras oavsett vem man är och var man bor ilandet. T ex prostatacancer som genom att skärpa kravet på behandling inom 60 dagar, för en viss aggressiv form, har förbättrat för patienterna som drabbats.

På slutet lyfte vi frågan om vart man ska vända sig om man vill anmäla en vårdgivare/landsting för brott mot HSL. Vi ser att sådana brott sker. Svaret var att vända sig till JO och JK.

Även om inga löften gavs var det ändå vad gäller patientperspektivet och vårdens organisation ett bra möte. Personalproblemet kvarstår och vi måste jobba mer mot SKL och landsting. När patienter skadas eller till och med dör pga personalbrist så måste det anmälas.

Vi tackade för ett givande möte och att vi ser fram emot fortsatt dialog. Charlotta, Päivi, Håkan och Kerstin Brandelius

Comments are closed.